Stenläggning i Långsjö – en yta som släpper igenom vatten
En vanlig stenyta är i praktiken tät: fogarna släpper igenom lite, men merparten av regnet rinner av på ytan och ska ledas någonstans.
En genomsläpplig yta byggs i stället för att ta emot vattnet. Fogarna är bredare och fyllda med ett grovt material, sättlagret och bärlagret är uppbyggda av material som vatten kan passera, och vattnet sjunker undan där det faller.
Fördelen är att man slipper leda bort det. Ingen brunn, ingen ledning, ingen fråga om var vattnet ska ta vägen — och på tomter där det inte finns någon självklar mottagare är det ofta den enklaste lösningen.
Förutsättningen är att marken under kan ta emot. På sand och grusig morän fungerar det utmärkt; på tät lera eller direkt på berg gör det inte det, och då är en genomsläpplig yta bara en yta med bredare fogar.
Begär kostnadsfri offert →Detta ingår
- Bedömning av om marken kan ta emot vatten
- Uppbyggnad av genomsläppliga lager
- Val av sten och fogbredd anpassat till lösningen
- Fogmaterial som släpper igenom och stannar kvar
- Bedömning av hur mycket vatten ytan ska ta
- Bräddning för de tillfällen då kapaciteten inte räcker
- Besked när en tät yta med avledning är det riktigare valet
Så går det till
Marken
Vi tar reda på vad som finns under. Utan mottagande mark fungerar inte principen.
Lagren
Bärlager och sättlager byggs av material som vatten passerar genom.
Fogen
Bredare fogar med grovt material. En vanlig fogsand täpper till lösningen.
Kapaciteten
Vi bedömer hur mycket ytan ska ta. Ett skyfall är en annan sak än ett duggregn.
Bräddningen
Där kapaciteten kan överskridas planeras vart överskottet tar vägen.
Stenläggning Långsjö i hela Älvsjö
Att marken under måste kunna ta emot är förutsättningen som avgör allt, och den kontrolleras med en enkel provgrop. En genomsläpplig uppbyggnad leder vattnet ner till undergrunden, och där ska det sjunka undan. På sand eller grusig morän händer det snabbt. På tät lera händer det knappt alls, och då fylls uppbyggnaden med vatten som blir stående — vilket är sämre än en tät yta med ordentlig avledning, eftersom vattnet nu står i bärlagret och fryser där. På berg är samma sak sant. Vi gräver därför en provgrop och häller i vatten innan vi rekommenderar lösningen. Det andra är fogen, som är där det ofta går fel i efterhand. En genomsläpplig yta kräver ett grovt fogmaterial som släpper igenom vatten, och den fogen ser annorlunda ut än en vanlig — bredare och synligare. Fylls den senare på med vanlig fogsand, av en välmenande fastighetsägare eller en entreprenör som inte vet, täpps hela funktionen till. Det ska stå i skötselanvisningen. Det tredje är kapaciteten. En genomsläpplig yta klarar normalt regn utmärkt men kan ha en gräns vid ett riktigt skyfall, och då ska det finnas en tänkt väg för överskottet i stället för att det söker sig mot huset.